I boken Vad vi vet om svenska myndigheters kommunikationsverksamheter tecknar forskarna Magnus Fredriksson och Josef Pallas bilden av en verksamhet som spänner från kampanjer, medieutspel och kriskommunikation till löpande informationsaktiviteter, varumärken och styrningsfrågor.
– Kommunikation ses i dag som en självklar lösning på många problem i offentlig sektor och det finns stora förhoppningar på vad mer och bättre kommunikation kan åstadkomma, säger Magnus Fredriksson, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Vi vill visa att användningen av kommunikation inte är neutral – den formas av ideologiska och taktiska överväganden, liksom av professionella normer i och utanför myndigheterna. Det är det vi försöker synliggöra i boken, fortsätter Fredriksson.
Sju saker vi vet
I bokens avslutningskapitel formuleras sju punkter som tillsammans lyfter fram återkommande drag i myndigheters kommunikationsverksamheter.
– Varje punkt belyser en särskild aspekt, och tillsammans ger de en samlad bild av hur myndigheternas kommunikation fungerar, vad som kännetecknar den och hur den kan förstås som en arena för olika idéer, säger Josef Pallas, professor i företagsekonomi vid Uppsala universitet.
En punkt handlar till exempel om att det inte finns någon konsekvent idé som styr myndigheters kommunikationsverksamheter. Snarare präglas verksamheten av en uppsättning motstridiga idéer som drar verksamheten i olika riktningar.
– Genomgående i boken påpekar vi att kommunikation är en förutsättning för både organisering, förvaltning och politik men att kommunikation ofta upplevs ha i det närmaste magiska egenskaper är ett kulturellt fenomen som har växt fram på senare tid, säger Fredriksson.