De fyra största tidningsföretagen i Norden – mätt i omsättning under 2019 – kommer från fyra olika länder. Den enskilt största aktören, med en omsättning under 2019 på motsvarande 758 miljoner euro, är det norska medieföretaget Schibsteds nyhetsmediedivision, Schibsted News Media, som ger ut tidningar i Norge och Sverige. Svenska Bonniers och finska Sanomans motsvarigheter – Bonnier News respektive Sanoma Media Finland – är tvåa och trea på listan, medan JP/Politikens Hus i Danmark är fyra.
När det gäller de övriga företagen på listan över Nordens tio största tidningsföretag är de relativt jämt fördelade mellan de fyra stora nordiska länderna (medan Island inte är representerat alls). Finland och Norge är representerat med tre företag vardera, medan Danmark och Sverige har vardera två.
I fyra fall av tio utgör tidningsverksamheten ett affärsområde i en större företagskoncern. Det handlar här utöver nämnda Schibsted, Bonnier, Sanoma om finska Alma Media, vilka samtliga har betydande verksamheter både inom och utanför den övriga mediemarknaden. I resterande sex företag utgör tidningsutgivning, eller tidningsrelaterad verksamhet, den dominerande intäktskällan. Det största tidningsföretaget i fråga om antalet enskilda titlar är norska Amedia, som svarar för utgivningen av närmare 80 lokala dagstidningar samt den nationella nyhetssajten Nettavisen.
I fråga om ägarskap är fem av tio företag på listan börsnoterade. Bland de resterande fem är fyra majoritetsägda av ideella stiftelser. Stiftelser är också den största enskilda aktieägaren i två av de börsnoterade företagen: Schibsted (Stiftelsen Tinius) och Sanoma (Jane och Aatos Erkkos stiftelse). Den relativt betydande förekomsten av stiftelser som ägare av stora tidningsföretag är ett kännetecken för de nordiska tidningsmarknaderna i ett internationellt perspektiv. Samtidigt är det endast ett tidningsföretag på topp 10-listan som fortsatt kontrolleras av en familj: Det är Bonnier News, som ingår i den familjeägda Bonnierkoncernen.
Trots en trend mot en ökad internationalisering av västvärldens mediemarknader under de senaste decennierna är förekomsten av utländska ägarintressen bland de största tidningsföretagen i Norden relativt begränsad. Endast två av de tio största tidningsföretagen är majoritetsägare i tidningsrörelser i ett annat nordiskt land. Det ena är Schibsted, som sedan 1990-talet äger de svenska tidningarna Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Det andra är norska Polaris Media (i vilket Schibsted är den största enskilda aktieägaren), som under 2019 förvärvade aktiemajoriteten i det svenska lokaltidningsföretaget Stampen Lokala Medier. I detta sammanhang kan också noteras att inget av de tio största tidningsföretagen i Norden har en majoritetsägare som inte kommer från något av de nordiska länderna.
Med det sagt så är det flera nordiska tidningsföretag som har minoritetsintressen på de andra nordiska tidningsmarknaderna. Två exempel är Amedia och JP/Politikens Hus, som äger minoritetsposter i Bonnier News Local, ett dotterföretag till Bonnier News som ger ut omkring 40 lokaltidningar i Sverige.* Ett tredje exempel (om än inte från topp 10-listan) är den svenska NWT Gruppen, som är en av de enskilt största minoritetsägarna i både Schibsted och Polaris Media.
- * Note om minoritetsintressen
-
Amedia äger 20 procent av Bonnier News Local, till vilket ska läggas 49 procent av lokaltidningskoncernen Hall Media, som förvärvades av Bonnier News Local i april 2020. JP/Politikens Hus kontrollerar 7 procent av lokaltidningsföretaget HD-Sydsvenskan, ett dotterbolag till Bonnier News Local med säte i Malmö.
Mot bakgrund av den allt hårdare konkurrenssituationen för kommersiella nyhetsmedier kan det avslutningsvis noteras att inte mindre än nio av de tio största tidningsföretagen i Norden redovisade ett positivt resultat under
2019. Undantaget var den svenska lokaltidningskoncernen Norrköpings Tidningars Media (NTM) som gick med förlust.
En metodkommentar
Rangordningar av de största tidningsföretagen i en specifik geografisk region – vilket är fallet i den här sammanställningen – är förknippade med en rad metodologiska utmaningar.
Historiskt sett har skattningar av storleken – inklusive marknadsandelar – hos enskilda tidningsföretag ofta byggt på uppgifter om tidningsupplagor. Sedan ett antal nordiska tidningar har valt att lämna de branschgemensamma nationella upplagemätningarna är den sortens sammanställningar inte längre möjlig på nordisk nivå. Det innebär att vi är hänvisade till ekonomisk omsättning från företagens årsredovisningar. Här är det viktigt att poängtera att de redovisade intäkterna avser företagens samlade intäkter, inte enbart dem som kan hänföras till tidningsverksamhet (vilka sällan är separat redovisade). Sedan relativt få av dagens tidningsföretag är verksamma
enbart inom just tidningsutgivning, kan de redovisade siffrorna inkludera intäkter från t.ex. tryckeri- och distributionsverksamhet, tidskrifts- och bokutgivning, fastighetsverksamhet och kommersiell radio. I de fall då tidningsutgivningen är organiserad som en självständig division eller affärsområde i en större mediekoncern (vilket är fallet med t.ex. Schibsted), har vi valt att redovisa det ekonomiska resultatet för divisionen och inte koncernen. Alla dessa förhållanden försvarar den exakta jämförelsen av storleken på de största tidningsföretagen i
Norden.
Det finns också metodologiska utmaningar när det gäller antalet tidningar som kontrolleras av respektive företag. Det finns idag inga standardiserade mätningar som anger och kategoriserar antalet tidningar på de nordiska tidningsmarknaderna på ett systematiskt sätt. Av det skälet har vi valt att redovisa tidningsföretagens egna uppgifter när det gäller det egna tidningsinnehavet. I insamlingen av dessa uppgifter har vi valt att enbart inkludera tidningar (på papper och/eller online) som ägnar sig åt generell nyhetsförmedling. Det innebär att mer
nischade nyhetstidningar, med inriktning mot t.ex. affärs-, sport- eller livsstilsnyheter, har exkluderats från sammanställningen.