I den här genomgången av de största nordiska mediebolagen avses medier i bred bemärkelse, bolag med huvudkontor i Norden och mätt efter omsättning under 2024. Det är en lista med ett betydande inslag av företag från telekomindustrin. I ett nordiskt sammanhang betyder det företag som erbjuder allt från fast och mobil telefoni via internet till olika former av marksänt och strömmat innehåll.
Under 2024 var tre av Nordens fyra omsättningsmässigt största medieföretag så kallade telekombolag. Så har det sett ut under en följd av år. Det enskilt största företaget, med en samlad omsättning 15,7 miljarder euro, var återigen den svenska strömningstjänsten Spotify. Efter detta globala företag var det ett omsättningsmässigt hopp ned till Telia Company och Telenor. Värdet på de svenska och norska telekombolagens försäljning uppgick 2024 till 7,8 respektive 6,6 miljarder euro. Därefter var det återigen ett nivåhopp till det svenska telekombolaget Tele2, med en omsättning på 2,6 miljarder, och danska mediebolaget Egmont, vars omsättning var 2,3 miljarder euro.
Även om både Telia Company och Telenor är börsnoterade, är det fortfarande den svenska respektive norska staten som är de största enskilda aktieägarna i dessa tidigare monopolföretag. Statens roll som ägare på mediemarknaden är fortsatt ett viktigt kännetecken för det nordiska mediesystemet. Åtta av de 25 största medieföretagen står under direkt eller indirekt statlig kontroll. Förutom Telenor och Telia Company handlar det om sex nationella public service-företag.
De nordiska länderna har valt att organisera sin public service-verksamhet på olika sätt. Organiseringen påverkar i sin tur den relativa storleken på de största public service-företagen. I Norge och Finland drivs public service inom ramen för ett enskilt företag, NRK och Yle. Norska NRK är också det omsättningsmässigt största av de nordiska public service-bolagen. Utöver det offentligt finansierade NRK har den norska staten även en överenskommelse med det danska och stiftelseägda bolaget Egmont Groups TV2 om att tillhandahålla visst public service-innehåll, inklusive dagliga nyhetssändningar och barnprogram. TV 2 är Norges största privata tv-företag.
Danmark har i sin tur två helt statligt ägda public service-företag. Det större av dessa två, DR, finansieras genom offentliga medel. Det andra och mindre bolaget, TV2, drivs huvudsakligen på kommersiella intäkter. Till sist Sverige, vilket har tre stiftelseägda public service-bolag. Och av dessa finns Sveriges Television och Sveriges Radio med på listan över Nordens stora medieföretag.
Precis som tidigare är majoriteten av de största nordiska medieföretagen privatägda. Bland de 19 företag som inte är public service-företag finns tio börsnoterade och nio onoterade. Sex av de onoterade företagen ägs av ideella stiftelser, som Aller- och Egmontfonderna i Danmark. Stiftelser är även betydande minoritetsägare i några av de börsnoterade företagen på listan: finska Sanoma (Jane och Aatos Erkkos stiftelse) och norska Polaris Media (stiftelsen Tinius via Schibsted Media). Stiftelseägandet är ytterligare ett kännetecken för det nordiska mediesystemet.
Vad gäller Schibsted, som 2023 var ett börsbolag med en stiftelse som dominerande ägare, så delades bolaget upp i två delar 2024 med skilda ägare. Den ena delen, Schibsted Marketplaces (senare Vend), utgörs numera av tjänster som Blocket och Finn. Det samtidigt som den andra, Schibsted Media, består av medier som morgon- och kvällstidningar. Mediedelen av bolaget övertogs i sin helhet av stiftelsen Tinius och avnoterades då från börsen. Den andra delen, med sina marknadsplatser, fortsatte som börsbolag. I februari 2025 förvärvade Schibsted Media Telia Companys tv-verksamheter TV4 i Sverige och MTV i Finland.
Ett annat kännetecken för den nordiska mediemarknaden var under lång tid de familjeägda bolagen, primärt på dagstidningsmarknaden. År 2024 kunde endast ett av dessa 25 bolag karakteriseras som renodlat familjeföretag: Albert Bonnier, onoterat bolag som ägs av den svenska familjen Bonnier. Under 2024 avyttrade också investeringsbolaget Kinnevik, med familjen Stenbeck som central ägare, efter mer än 40 års engagemang i Tele2 sitt sista innehav i bolaget.
När det gäller vilket land företagen har sitt huvudkontor i återspeglar topplistan även under 2024 den relativa storleken på de nationella marknaderna ganska väl. Nio av företagen har sitt huvudkontor i Sverige, sju i Danmark, fem i Norge och fyra i Finland. Island är inte heller detta år representerat på listan över Nordens 25 största medieföretag.
För ett av listans bolag, svenska Viaplay Group, innebar 2024 ett kraftigt förändrat ägande. Det franskägda mediebolaget Group Canal Plus kom efter stora förvärv i början av 2024 att äga cirka 30 procent. En lika stor andel förvärvade det tjeckiska riskkapitalbolaget PPF Group. Vid 2024 års slut var finska Nordea Fonder med en ägarandel på drygt 11 procent den största nordiska ägaren.
Majoriteten av topplistans stora nordiska medieföretag har en lång historia. Flera av dem har rötter ända tillbaka till 1800-talet, som Albert Bonnier och Schibsted. Men det finns också ett halvdussin som startades under 2000-talet. Ett par av dessa förhållandevis unga företag startades som uteslutande digitala verksamheter. Det ena är Spotify, lanserat 2008, som genom en mycket snabb tillväxt kommit att inta förstaplatsen på listan över Nordens största medieföretag i fråga om omsättning. Med fler än 600 miljoner aktiva användare på över 180 marknader är Spotify också det enda verkligt globala företaget på listan. Det andra är den 2005 grundade svenska strömningstjänsten Storytel.
Hela 15 av de 25 företagen på topplistan bedriver verksamhet i minst två nordiska länder. De övriga nordiska länderna är således viktiga marknader för huvuddelen av de största nordiska medieföretagen. Public service-bolagen utgör kärnan i den grupp av företag som endast verkar inom ett lands gränser.
Av de totalt 19 företag på topplistan, som inte är public service-bolag, redovisade 16 positiva rörelseresultat (ebit) under 2024. Endast tre av de vinstdrivande bolagen (det vill säga de 19 som inte är public service-bolag och danska TV2) redovisade negativa resultat. Den högsta rörelsemarginalen, 23 procent, i relation till intäkterna, noterade de börsnoterade bolagen Alma Media i Finland och Telia Company i Sverige. Sju av bolagen nådde positiva rörelsemarginaler över 10 procent och tre nådde över 20 procent.
Rörelsemarginalen i median för de 20 vinstdrivande företagen på listan landade 2024 på 7,3 procent. Det var en förstärkning jämfört med föregående år.
En metodkommentar
Rangordningar utifrån storleken på dagens medieföretag är förknippade med en rad metodologiska överväganden.
Ett första övervägande rör själva definitionen av ”medier”. I den här analysen har vi använt en bred definition av vad vi betraktar som medierelaterad verksamhet, vilket inkluderar inte bara medieproduktion (som t.ex. tidningar, tv- och radiokanaler, film, tidskrifter och böcker) utan också s.k. accesstjänster (som t.ex. bredband och mobiltelefoni) och distribution – och paketering – av medierat innehåll (som t.ex. marksänd, satellit-, kabel- och beställ-tv och olika strömningstjänster för ljud och rörlig bild). Företag som huvudsakligen ägnar sig år spelutveckling har inte tagit med på den här listan, men finns med i andra snarlika sammanställningar. Utvecklingen på de nordiska mediemarknaderna under senare år innehåller här flera exempel på tidigare ”enfunktionsföretag” som har valt att expandera horisontellt i värdekedjan för medierat innehåll.
När det gäller bedömningen av storleken på individuella företag bygger vår lista på företagens samlade omsättning. Det innebär att eventuella intäkter från andra verksamheter än medier ingår i underlaget. Samma sak gäller förstås för intäkter från länder utanför Norden.
Ett sista övervägande rör frågan om geografisk hemvist. I dagens globaliserade kapitalmarknad har det blivit allt svårare att fastställa en nationell tillhörighet för många medieföretag, i synnerhet om ägandet och verksamheten är i olika länder. Vår definition av ”nordiska” medieföretag bygger inte på vart den huvudsakliga ägaren befinner sig, utan på huruvida företaget i fråga har sitt huvudkontor i ett nordiskt land eller inte. Den här definitionen utesluter globala och USA-baserade aktörer som Alphabet och Netflix – vilka förvisso kontrollerar en stor andel av de nordiska mediemarknaderna i fråga om både publik och omsättning.
Bolagens omsättning i lokala valutor räknas om till euro, vilket under senare år fört med sig signifikanta valutaeffekter. Det gäller framför att norska och svenska företag då den norska och svenska kronan förlorat i värde i relation till den danska kronan och euron i Finland.