NYHET | 10 apr 2018

Utredning: Finlands mediepolitik saknar medborgarperspektivet

Jämfört med övriga nordiska länder uppvisar Finland brister i hur medborgarnas perspektiv integreras i medie- och kommunikations-politiken. Det framgår i en ny utredning om mediepolitiken i Finland. Rapportens författare framför att medborgarperspektivet borde stärkas genom en systematisk uppföljning av utvecklingen på olika områden.

Utredningen Medie- och kommunikationspolitikens tillstånd och mätning, som publicerades 29 mars, ska fungera som underlag för beredningen av ett nytt nationellt mediepolitiskt program.

Rapporten har skrivits av forskare vid Tammerfors, Helsingfors, Jyväskylä och Åbo universitet på uppdrag av kommunikationsministeriet och i samråd med medieaktörer.

En helhetssyn på mediepolitiken
Syftet med projektet har varit att göra en tvär- och samhällsvetenskaplig utredning av aktuella mediepolitiska frågor i Finland med helhetsperspektiv. Rapporten eftersträvar därmed en helhetssyn där till exempel public service-medier inte betraktas separat från de andra mediestrukturerna.

Sju grundprinciper för mediepolitiken
Rapportens beskrivning av mediepolitikens nuläge baserar sig på sju grundprinciper för medie- och kommunikationspolitik, framlagda av Robert Picard och Victor Pickard (2017).

Picards och Pickards principer och därmed teman som diskuteras i rapporten är 1) medborgarnas grundläggande kommunikativa rättigheter,
2) tillgång till medie- och kommunikationstjänster 3) mediestrukturens och innehållets mångfald, 4) skydd av användare och samhället, 5) mediernas transparens och ansvar, 6) strävan efter utvecklingsmässiga och ekonomiska förmåner samt 7) strävan efter rättvisa och effektiva kommunikations-politiska beslut.

Rapporten gör även en nordisk jämförelse där Finlands politik utifrån ramverket ovan ställs bredvid Sveriges, Danmarks och Norges medie-utredningar.

En modell för att mäta utvecklingen
Dessutom presenterar rapporten en modell för att följa upp förändringar inom den finländska medie- och kommunikationspolitikens sju delområden. Författarna föreslår ett ramverk med 26 variabler och 52 indikatorer. Flera av indikatorerna förutsätter dock en kunskapsbas som inte finns i nuläget, och forskarna föreslår därför ett antal områden där insamling av data borde påbörjas.

Enligt författarna är ett av problemen med uppföljningen att data relaterade till medier och kommunikation ofta samlas in endast om det finns en kommersiell nytta. Insamlade data kan bli icke-offentliggjorda om de innehåller företagshemligheter.

Arbetet fortsätter under våren
De teman som lyfts fram i utredningen kommer under våren att diskuteras under ledning av kommunikationsministeriet. Tillsammans med aktörerna i mediebranschen och intressentgrupper från andra branscher efterfrågas vid vårens samrådsmöten ståndpunkter om kommande utvecklingstrender och i synnerhet om nödvändiga praktiska åtgärder och riktlinjer. Under våren ordnas också ett öppet samråd på webben.

Det mediepolitiska programmet ska bli klart under sommaren 2018.

 

Läs rapporten (på finska, innehåller en svensk sammanfattning): 
Media- ja viestintäpolitiikan nykytila ja mittaaminen – loppuraportti (Medie- och kommunikationspolitikens tillstånd och mätning – slutrapport).

 

Rapportens författare: Red. av Marko Ala-Fossi; medverkande: Anette Alén-Savikko, Mikko Grönlund, Paula Haara, Heikki Hellman, Juha Herkman, Jockum Hildén, Ilmari Hiltunen, Johanna Jääsaari, Kari Karppinen, Aino Koskenniemi, Heikki Kuutti, Katja Lehtisaari, Ville Manninen, Janne Matikainen och Markus Mykkänen. (Serie: Kommunikationsministeriets publikationer 4/2018.)

 

---

MAARIT JAAKKOLA

Dela